Kuvertbröd med basilika

De sprack upp fint av snitten. De två krukbakade hann vi smälla

i oss innan bilden togs .

Idag skulle det grillas här hemma (strax utanför om man skall vara petig, vi bor ju i lägenhet utan balkong – dock med en föredömligt grusad boule-plan som tjänstgör som grillplats oftare än pensionärsparkering). Jag såg i detta en utmärkt ursäkt att göra ett nytt försök att smaksätta med basilika. Förra gången fick jag varken till någon basilikasmak eller -lukt. Så. Idag skulle det visa sig om det gick att få till den där eftersträvansvärda basilikasmaken eller om jag skulle få stå där med lång näsa igen, som vanligt. Och som vanligt kommer jag att tänka på ciabatta när jag börjar bli orolig för att baket skall gå åt skogen – det där förbannade skosulebrödet blir aldrig som jag vill, det är redan något av en följetong här i köket. Men vågar man inget så vinner man inget tänkte jag, och satte igång med mina kuvertbröd. Nu jäklar skulle det bli åka av. När jag ändå gjorde en så liten sats bröd som jag tänkte mig så tyckte jag det var lika bra att pröva på lite längre bearbetningstider och dessutom pröva att ha i en liten mängd kall och sovande sur, som i pizzadegen sist, för att se om det gick att få samma fina resultat som i pizzan.

1 dl durumvetemjöl

2 dl vetemjöl

1,6-1,7 dl vatten

7g jäst (Fegis? javisst! ligger suren och sover så litar jag inte på jäskraften alltså.)

0,5 dl kyld och oerhört sömnig vetesur

Jag körde mjölet i kitchenaiden och tillsatte jäst/vattenblandningen. Detta fick gå i cirka 20 minuter på tvåan (medelhastighet). Efter 20 minuter tillsatte jag:

ungefär en halv näve krossad färsk basilika

1 msk olivolja

Olivoljan gjorde degen smällfet. Big-boned. Tjockis. Eller åtminstone väldigt fet, och det tog en stund med lite manuell hjälp från mig för maskinen att arbeta in oljan i degen. Kanske skulle jag tagit lite mindre olja. När oljan var inarbetad i brödet tillsatte jag

1,5 tsk salt

Och lät maskinen gå i ytterligare 6-7 minuter på tvåan. Resultatet blev en mycket fin, stark och elastisk deg som jag satte till jäsning. Jag hade lite bråttom inför middagen och lät degen bara jäsa i 50 minuter, därefter tog jag upp den, plattade ut den och prövade att vika in för första gången. Bottensidan mot mitten, toppsidan mot mitten, sedan höger och vänster sida mot mitten. Sedan vände jag på den, delade den i fyra bitar och rundrev bitarna. Två satte jag i små krukor och två lade jag att jäsa bara som de var. De fick jäsa så i 45 minuter och därefter var det gräddningsdags. Började på 250 grader, satte in bröden och lade samtidigt in ett par isbitar på en långpanna i botten av ugnen, sänkte till 230 grader och tog ut bröden efter 17 minuter.

Resultatet blev väldigt mjuka, ganska sega bröd med en doft och lätt smak av basilika. Det gick! Dock fick jag i vanlig ordning ihop ett luftigt bröd som reste sig ganska mycket, men… ständigt dessa löjliga små bubblor! Alltid! Okej att de nästan ser ut som Rose L. Beranbaums produkter på insidan men jag vill ju ha stora, schyssta, sydeuropeiska ståndsmässiga bubblor. Inte små fjortisbubblor. Jag tänker mig att jag måste göra nåt fel med jäsning och uppslagning. Någon som har några tips? Blir snart tokig på riktigt här. Seriously.

Jag tror och hoppas att bearbetningstiden som var längre än vanligt bidrog till att brödet blev segare (GOTT!). Däremot är jag fortfarande mycket osäker på vad durumvetet åstadkommer i ekvationen. Funderade kort på att baka samma bröd men byta ut durumvetet mot vanligt vete och jämföra. Någon som har koll på durum?

Hursomhelst, som komplement till grillad fläskkarré & halloumi och en god sallad var de klockrena!